Rodeo, spokhus, hemmafester, studier, Branson, sorority, Thriller m.m.

Varfor skriver jag inte inlagg oftare? Nu har jag en lista pa 15 saker jag vill beratta :P

Idag ar det den andra hostdagen har och det marks tydligt. Fram till i forrgar hade vi upp till 30 grader varmt och man har kunnat ga i shorts och t-paita och simma i poolen pa garden. Idag tror jag det var ca 15 grader varmt och jag tog pa mig min jacka for forsta gangen (alla retade mig: "Du som ar fran Finland borde ju vara van med kallt vader..."). Ar anda jatteglad over att ha fatt ha sommar fem veckor langre an vanligt, speciellt som jag inte gjorde annat an arbetade och studerade i somras i Vasa.

De senaste veckorna har gatt i studiernas och de nya upplevelsernas tecken. Forrforra veckans tisdag (14.9) var jag pa en karriarmassa som ordnades for Missouri States businesscollege. Massan gick ut pa att foretag i trakten som haller pa och rekryterar presenterade sig sjalva och traffade businesstuderande som haller pa att bli fardiga (kandidater, for har borjar de flesta jobba efter kandin). For att ga pa massan maste man kla sig i businessklader, sa helgen fore massan tog jag mig till shoppingcentret har nara och kopte en kavaj, en skjorta och en kjol. Pa massdagen kladde jag upp mig i mina nya klader och traffade nagra intressanta representanter for olika foretag. Jag skulle eventuellt vilja stanna har nasta var och gora en arbetspraktik inom reklambranschen, sa jag koncentrerade mig under massan pa foretag som erbjuder praktikplatser inom marknadsforing. Jag gav in nagra CV:n (som for ovrigt ser helt annorlunda ut har an hemma) men hittade inget foretag som var speciellt lockande.

Jag i min businessoutfit

Forra veckans fredag (17.9) var vi till ett spokhus, Hotel of Terror (http://www.hotelofterror.com/),  har i Springfield. Det spokar inte dar pa riktigt men huset ar gjort till en attraktion sasom spokhuset pa Borgbacken eller Wasalandia. Tydligen fornyar de det varje ar och har det oppet tva manader fore Halloween. Huset sag ruggigt ut redan fran utsidan (och dar gick runt ett overstort monster med Converse-skor :D) och sjalva attraktionen var faktiskt skrammande. Jag kan inte pasta att jag var sarskilt modig dar i morkret da utkladda skadespelare hoppade ut ur skuggan och viskade saker at en i morkret. Forsokte forklara efterat at nagra av pojkarna vi gick med att det inte ar sjalva sakerna i huset som ar skrammande (clowner och ormar skrammer val ingen?) utan stamningen i morkret och kanslan av att man inte vet vad som hander till nast. Hela attraktionen var mycket langre och mer valgjord an jag forvantat mig med sina flera vaningar, rutshbana, rum som snurrar och hangbroar.

Hotel of Terror

For ovrigt sa har vi mycket ekorrar har i Springfield. Jag vet ett stalle dar det alltid springer runt fem-sex stycken. Jag tycker de ar sota men manga har ar irriterade pa dem.

Sondagen 19.9 var jag och mina kompisar pa en (ett?) rodeo som var i stan. Ni vet tjurridning. Forsta intrycket av evenemanget var overraskningen att folk faktiskt hade cowboyhattar! Och da menar jag inte att endast sjalva ryttarna bar dem utan att ocksa en ordentlig del av publiken prydde sina hjassor med dem. Sjalva tavlingen gick ut pa att ryttarna maste hallas sittande pa den vilda tjuren i 8 sekunder for att fa poang for stil. Man far halla i med endast en hand och blir diskad om man ror tjuren med den andra. Ungefar en tredjedel av forsoken att hallas pa tjuren tillrackligt lange lyckades. Ibland foll ryttaren av direkt och blev smalld in i vaggen eller patrampad av tjuren, men oftast hann de springa undan sa att andra man pa arenan kunde sjasa ut tjuren. Valdsam sportgren det dar - det var tva ryttare som blev ordentligt skadade och kvallen innan hade de fatt hamta en av ryttarna med ambulans fran arenan. Vinnaren far anda bra betalt och jag kan ju inte saga att det inte ar spannande.

Rodeo

Under de tva senaste veckorna har vi varit pa manga fodelsedagsfester och andra hemmafester. De skiljer sig egentligen inte sa mycket fran festerna hemma forutom att manga av dem ordnas i egnahemshus. Manga studerande som inte bor pa campus hyr, ofta ganska stora, egnahemshus tillsammans med nagra kompisar. Roligt med festerna ar att man lar kanna manga nya manniskor och speciellt amerikaner (eftersom mitt narmaste kompisgang har framst bestar av utbyteselever).

Forra veckan var spackad med studier. Jag hade tre tenter och tva uppsatser och var upptagen morgon till kvall pa grund av det. Vet inte om jag skrivit det tidigare, men har har de tenter oftare pa kortare avsnitt i bockerna. Jag antar att det ar ett helt bra system for man tvingas lasa mer kontinuerligt. Hemma i Finland skriver vi flera uppsatser i veckan for hankenkurserna, sa det ar anda lattare har da man endast maste memorera saker. Har fatt samma vitsord i kurserna har som hemma men studerar bara en brakdel av vad jag gor i Abo. Jag har hittat ett favoritstalle att studera pa campuset. Min konstvetkurs ar i byggnaden Ellis Hall, dar konstamnena haller till. Det ar alltid nagon som spelar instrument eller sjunger dar och det ar bara sa mysigt att sitta dar och lasa :)

Trots att forra veckan var fylld av studier hann jag uppleva lite annat ocksa. Pa onsdagen (21.9) foljde jag med min amerikanska kompis till hennes sorority (=kvinnoforening, enligt MOT, men snarare flickklubb som ordnar valgorenhet, tillstallningar, fester och boende), Gamma Phi Beta. Hon visade mig runt i deras sororityhus som sag ut precis som pa film, bade inuti och utanpa. I huset bor en del av flickorna i sororityn och dar har de bade matsal, TV-rum, vardagsrum, tvattrum och en inneboende anstalld som fungerar som stallforetradande mamma/overvakare. Stamningen och inredningen i huset var verkligen flickig. Vaggarna hade klara farger med mycket rosa, stjarnor och glitter, och flickorna var hogljudda och fjortiga. Alla var anda valdigt trevliga och det var roligt att se hur det har det. Det kandes lite som att vara med i en highschool-film. Efter att jag fick en rundtur i huset for vi och tittade pa en fotbollsmatch mellan Gamma och en annan sorority. Gamma vann. Och efter det for jag, min kompis och tva av hennes sororityvanner och at frozen yoghurt (yoghurtglass, paminner om italiensk glass) till Orange Leaf (http://www.orangeleafyogurt.com/), som ar ett stalle dar man far valja bland ett dussintal smaker (som andrar varje vecka) och ta at sig av dem och olika garneringar. Jag tog den minsta burken som var ca 12 cm i diameter och 7 cm djup. Det var jattegott!

Urgod froyo vid Orange Leaf

I lordags (25.9) var vi till staden Branson, som ligger ca en timmes bilfard soder om Springfield. Dar besokte vi forst en mysig gagata med olika butiker och darefter ett outletshoppingcenter med en massa markesaffarer som salde aldre kollektioner till billigare priser. Jag hittade bade det ena och det andra fran butiker som American Eagle Outfitters, Banana Republic, Victoria's Secret, Gap, Bath & Body Works m.fl. For ovrigt kopte jag tidigare har pa MSU-campuset en college och collegebyxor med skolans logo pa, sa nu kan jag bekvamt ga runt i mina "bearwear" (allt som har med skolan att gora heter nagot med "bear"). Efter en lang dag av shopping besokte vi en hastshow som hette Dolly Parton's Dixie Stampede Show. I showen visade de med hjalp av skadespeleri, dans, sang och ridning USA:s historia fram till deras inbordeskrig. Inbordeskriget var en tavling mellan de bada halvorna av publiken, dar publiken och skadespelarna tavlade i olika grenar. Denna gang vann nordstaterna. Under showens gang at vi middag utan bestick (en hel broiler, majs, julskinkskiva, potatis, gronsakssoppa m.m.) och deltog genom att hurra pa de egna (jag horde till sydstaterna) och bua pa de andra. Det var verkligen underhallande och det var helt fantastiskt att titta pa hastarna, grisarna, tjurarna, ryttarna och dansarna pa scenen. Innan skadespelet borjade underholls vi av en duktig stauppkomiker/jonglor/musiker.

Branson Landing, gagata med butiker i Branson

Ryttare med hast pa Dixie Stampede Show i Branson

Da vi gick runt pa shoppinggagatan i Branson pratade jag med min kompis fran Sydkorea. I lordags var det annu soligt och varmt, sa hon kommenterade att hon alltid forsoker halla sig undan fran solen for att inte bli brun. Deras skonhetsideal ar att man ska vara sa vit som mojligt, och hon tyckte att det var tassigt att jag med min "vackra vita" (bleka fula) hy solar mig for att bli brun. Dar ser man. For ovrigt sa har den har Nicole Kidman-juttun blivit helt lojlig. Sedan jag kom hit sa har atminstone tio sagt at mig att jag liknar henne, senast en asiat. Forstar inte hur jag liknar henne: Lika liten nasa? Ljust har?

Nicole Kidman

Igar var jag till en dansskola har i staden for att lara mig dansen till Michael Jacksons Thriller-sang. Dagen fore Halloween kommer jag och hundra andra Springfield-bor upptradda med dansen utkladda till olika zombier (som i musikvideon) pa en av stadens affarsgator. Det kommer att bli helt super :D Igar var det manniskor i olika aldrar, allt fran barn till pensionarer, vid dansskolan och vi larde oss och ovade dansen i 1,5 timme. Idag har jag traningsvark!

Michael Jackson & zombier i Thriller-videon

Nu har jag antligen bokat bade flyg och hostell till New York! Under fall break 12-18 oktober skall jag och Satu fara dit och uppleva allt fran Broadway till MoMa till M&M factory. Vi ska bo i ett mysigt hostell i Brooklyn, i ett historiskt hus, bara nagra metrostation fran Manhattan. Ska bli sa roligt!! Och vantar sa pa att fa se Satu och ha henne har!

Satu och jag pa Helsingfors-Vanda i augusti

Sakerhet

Har kommer nu ett inlagg som mamma inte skall lasa. Oroa dig inte jag lever...nej nej inget farligt har hant. Och nej, jag har inte gjort nagot dumt. Det ar bara det, att min kansla av trygghet har rubbats lite har. Jag brukar ga ensam hem i Abo om natterna utan att kanna mig sarskilt radd. Har kan man inte gora det.

Vara amerikanska vanner har nagra ganger varnat oss for att rora oss ensamma pa stan har. Aven dagtid. Forst skrattade jag och tyckte att de nog ar radda for allt har. Och att de bara ursaktar sitt ofantliga bilanvandande med historier om galningar pa gatan som skjuter dig om du tittar pa dem for lange. Men efter att ha varit har nu i nastan en manad inser jag att de kanske har lite ratt i sin oro.

En av mina kompisar gick en kvall till centrum och blev stoppad pa vagen av en man som varnade honom for hur farligt det ar att ga i downtown ensam da det ar morkt. For att poangtera det han sade drog han fram sin 10 cm langa kniv (kniveggen alltsa). Min kompis sa att han verkade ga pa nago droger. Som tur var ville mannen inget illa, men det kunde ha varit nagon knarkare som inte bara ville "varna".

Igar kvall tog vi bussen till ett kopcentrum utanfor stan. Vi var tvungna att byta buss i centrum och vanta dar i 40 minuter. Medan vi vantade sag vi alla mojliga konstiga typer. Och jag ar inte den som brukar doma folk. Dar fanns en kvinna i min alder som hade ett litet barn i en barnvagn. Runt kvinnans fotled fanns en sadan dar boj som fangar som inte sitte inne har. En sadan dar som meddelar om fangen ror sig nagonstans utanfor ett visst bestamt omrade. En annan konstig typ var en acklig man i medelaldern som kom fram till mig och min finlandska flickkompis (det var vi tva och var franska pojkkompis) och forsokte flirta med oss i halvfracka ordalag. En tredje typ var underlig till beteendet och stirrade pa oss oavbrutet. Det var inte bara det att dessa manniskor betedde sig konstigt (och sag lite kufiska ut) utan att det helt enkelt inte kandes tryggt att sitta dar pa busstationen. Svart att beskriva.

Man skulle verkligen behova ha en bil har, alla butiker och allt annat ocksa ar sa langt ifran varandra. Jag var till kopcentret ocksa lordagkvall och da vi skulle ta oss tillbaka till campus visade det sig att det inte gick nagra bussar. Efter att ha forsokt fixa skjuts i en halvtimme via bekanta konstaterade vi (jag och mina tva flickkompisar fran Frankrike) att vi kanske kunde fraga nagon om de var pa vag mot centrum. Sa vi gick fram till tva killar i var alder och fragade om bussar och hoppades pa att de kanske skulle erbjuda oss skjuts. Det gjorde de efter att vi talat med dem i en kvart (och konstaterat att de inte var galningar - en av dem hade en kyckling i sin bil, inte kan man ju vara galen da...eller kanske man kan). Sa fick vi skjuts tillbaka till campus med den ena killen. Da jag berattade om handelsen for en av vara amerikanska kompisar tittade han pa mig med stora ogon och sa att vi aldrig mer far gora sa pa nytt. Att vi kanske inte skulle ha kommit tillbaka.

I somras blev en flicka kidnappad fran campus, sexuellt utnyttjad och lamnad i narheten av huset jag bor i. Kanns konstigt for campuset verkar tryggt da det alltid ror sig manniskor dar. Jag blev tipsad om att skaffa pepparspray fran Walmart. Kanske gor jag det. For ovrigt har jattemanga pistoler har, ocksa en av vara amerikanska vanner har en i bilen.

Inte kan jag pasta att jag direkt ar radd har men nog tanker jag efter fore jag gar ensam nagonstans pa kvallen.

Lektioner, Lake of Ozarks, idrottstavlingar, tornadovarning, St Louis, Chicago...

Oj!!

Nu vet jag inte var jag ska borja, det har hant sa mycket har sen senast: skolan har borjat och vi har varit till bade Lake of Ozarks och Chicago under de senaste veckorna. For att du ska komma i ratt stamning ska du lyssna pa den har laten som varit soundtracket for min tid har hittils (videon ar lite suspekt dock, haha):

http://www.youtube.com/watch?v=VUjdiDeJ0xg&ob=av2e

Att studera har ar bade underhallande och tidskravande. Lararna ar jattebra! De ar engagerade, pedagogiska och, ja, underhallande. Jag gar fyra kurser har: Entertainment & Services Marketing, Principles of Advertising, Marketing Yourself och Arts of Africa, Oceania and the Americas. Alla kurserna ar helt super. I de tva forsta har jag en rolig professor fran sydstaterna. Han har en bred accent som ar kul att lyssna pa. Marketing Yourself-kursen ar helt toppen! Vi lar oss allt vi behover veta for att klara oss pa arbetsmarknaden. Hittils har vi tagit upp hur man skriver Thank You Notes - har (och varfor inte i Finland ocksa) ska man alltid skriva ett tre paragrafer langt brev som tack da nagon hjalper en med nagot eller da man t.ex. har en gastforelasare - och CV:n (vilket ar helt annorlunda har an hemma: man ska skriva vad man lart sig fran olika jobb och aktiviteter). Imorgon haller jag och tva amerikaner en presentation om hur man ska kla sig i businessvarlden och senare kommer vi att ha bade en etikettlektion pa en fin restaurang i stadens enda skyskrapa och vinprovning (for ibland pa affarsmiddagar kan man bli ombedd att valja kvallens vin...). Kursen om icke-vasterlandsk (minus asiatisk) konst ar ocksa jatteintressant. Hittils har vi lart oss om afrikansk konst och jag fick en aha-upplevelse da professorn sade att utomeuropeisk konst inte ar primitiv pa nagot satt utan mer utvecklad an den europeiska i sin arbstrakthet. Forst under modernismens inmarsh pa 1800-talet borjade man uppskatta den abstrakta konstens ideella natur i Europa (aven om konsten inte alltid har - eller alltsa dar - varit naturalistisk)...Okej, det dar var lite av ett sidospar och kanske en naiv observation men jag ar helt fascinerad av den dar kursen. Har dock min forsta tent ren pa torsdag :P Hittils har jag som tur klarat mig riktigt bra i olika uppgifter och lektionerna ar latta att folja med med finlandska engelskakunskaper. Ovriga observationer om skolvarlden har ar att folk inte har penaler utan bara pennor, studerandena markerar inte i allmanhet da de har nagot att saga och maten i dining halls ar helt skit. Aven om man under vissa tider av dagen hittar "normala" matratter i skolmatsalarna sa ar de alltid drankta i fett och helt smaklosa.

Forra helgen var vi (jag och ca 15 andra internationella och amerikanska studerande) och tittade pa battavlingar vid Lake of Ozarks har i Missouri (1 1/2 timme fran Springfield med bil). Vi bestallde en taxi och tog en amerikansk kompis bil och korde ivag tidigt pa morgonen till en bar/restaurang/hamn, dar det var hundratals med manniskor och nagra av de haftigaste batarna jag sett. Dar simmade och solade vi hela dagen (jag simmade bokstavligen hela dagen, vattnet var sa varmt) och gick runt och tittade pa batarna. Egentligen sag jag inte sa mycket av sjalva tavlingen, men tydligen sa har de slagit varldsrekord med varldens snabbaste bat dar. Pa kvallen var dar ett superbra rockband och spelade (sa klart minns jag inte langre vad de hette men de lar vara up-and-coming). Hela dagen var helt super, som att fara pa en en dags semester till en badort.

Snabb bat vid Lake of Ozark

Pa mandagen var jag pa min forsta basebollmatch har i Springfield. Det lokala laget Springfield Cardinals spelade mot ett lag fran Arkansas. Det var riktigt roligt aven om boboll inte ar sarskilt sprittande att titta pa. Mellan varje inning (da ett lag ar ute pa plan medan det andra slar) ar det en massa tavlingar och programpunkter som underhallning for publiken, och i slutet av matchen hade de (igen) helt otroliga fyrverkerier ackompanjerade till musik. Pa torsdag for jag pa min forsta amerikanska fotbollsmatch. Just fore matchen borjade borjade det anda osregna - och som det regnar! Har aldrig varit med om nagot liknande! Vattnet bara forsade pa marken och man blev genomvat pa en sekund. Spelet flyttades och de sade i hogtalarna att alla borde ta sig inomhus. Just som jag hade kommit hem till mitt campushus gick tornadoalarmet och vi fick alla ga ner i kallaren i skydd. Dar satt vi i kanske en halvtimme tills det igen var tryggt att ga till rummen. Det regnade fran och till i tre dagar har och som resultat av det har jag nu kopt illgula gummistovlar fran Walmart. Det ar intressant hur det pa morgonen kan vara stralande solsken och bara nagra timmar senare strommar regner ner som fran ett vattenfall.

For ett par timmar sen kom jag hem fran ett helt fantastiskt veckoslut i Chicago. Idag (6.9) ar det Labor Day, d.v.s. nationellt ledig dag har, och darfor bestamde vi (jag och 10 andra utisar + en amerikan) oss i borjan av veckan for att fara till Chicago, Illinois for helgen. I fredags korde vi upp till St Louis dar var amerikanska gruppmedlems familj bor. Vi at pa en restaurang (hans mamma betalade hela middagen - helt otroligt hur generosa de ar har i Midwest) och besokte ett av de konstigaste museum jag nagonsin varit pa. City Museum ar som en enorm lekpark med olika varldar man kan krypa, klattra och kika in i med ficklampa (ocksa som vuxen). Dar fanns allt fran stalaktikgrottor, djunglar och labyrinter till flygplan, pariserjhjul, rutschbanor och skolbussar som dinglar over takracket. (Kolla http://www.citymuseum.org/home.asp) Dar lekte vi i nagra timmar och for sedan och tittade pa det kanda Gateway Arch-monumentet (ritat av Eero Saarinen!) och St Louis Cardinals baseballstadion (folk har ar tokiga i sport).

Gateway Arch, St Louis

Efter det for vi for hem till amerikanen for natten. Han har en kallare for sig sjalv i familjens hus, sa dar sov vi alla pa deras supermjuka golvmatta. Pa morgonen hade hans mamma forberett bagels och kaffe/te at oss och som tack till henne och familjen gav vi en gul hostblomma, ett franskt vin, en Eiffeltorns-nyckelring och en liten ren fran Pentik. Efter frukost korde vi vidare mot Chicago, dar vi checkade in pa vart lyxiga hotell Congress Plaza Hotel (som jag hittade och som inte var superdyrt ;D) vid femtiden.

Congress Plaza Hotel

Pa kvallen for vi hela ganget ut och ata till restaurangen Giordano's som flera tipsat mig om. Dar at vi utsokt panpizza (stuffed pizza). Det var nog en av de godaste pizzorna jag atit (och da har jag anda varit till Italien ;) )!!

Stuffed pizza vid Giordano's

Efter middagen strosade vi runt pa staden och rakade pa flera av stadens sevardheter som t.ex. the Bean. For ovrigt ar sjalva staden Chicago en enda sevardhet. Arkitekturen med skyskraporna ar helt fantastisk! Senare pa kvallen tog nagra av oss taxi till stadsdelen (?) Rush & Division dar vi besokte en bar och dansade till en bra DJ:s musik. Efter det for vi tillbaka till hotellet dar amerikanen forsokte skramma oss med spokhistorier om vart hotell.

The Bean

Pa sondag (igar) steg vi upp relativt tidigt for att ata frukost pa stan och besoka sevarheter. Forst for vi till turiststraket/piren Navy Pier dar vi kunde beundra Chicago fran havet. Darefter gick vi till skyskrapan Hancock Tower, som ar den andra till hogsta skyskrapan i Chicago, och beundrade utsikten over staden samtidigt som vi lyssnade pa en digital guidning. (Satu och andra Friends-fans: Det var David Schwimmer aka Ross Geller som talade! Han ar fran Chicago :) ) Efter dessa must-see-sevardheter for vi pa stan och gick i butiker. I butiken XXI (las 21) hittade jag ett par snygga jeans som gar upp till midjan :) For ovrigt ar inte alla amerikaner supervanliga (med prickar over a). I Chicago traffade vi pa nagra riktigt fracka exemplar i hotellreceptionen och vid hotellets infodisk.

Navy Pier

Utsikt fran Hancock Tower

Pa kvallen for vi till en spansk restaurang (Cafe Iberico) som en forsaljare i ett galleri tipsade mig om. Den visade sig ocksa vara helt toppen: jag at till forratt en jattegod sallad med spenatblad, getost, krutonger, pinjenotter och torkad bacon! Darefter tog vi taxin till en haftig nattklubb i manga vaningar (Excalibur hette den). Ocksa dar var DJ:n helt toppen och jag dansade sa mycket att jag fick sjuka fotter :D

Idag steg vi upp lite senare, at frukost pa stan, tog en sista promenad i Chicago och borjade kora hem vid 12-tiden. Hemma var vi igen kl 21.30, eller 9.30, som de skriver har.

For ovrigt sa har jag fatt ett jattebra kompisgang har :) Det ar vi som for till Chicago + nagra andra amerikaner och utbyteselever. Vi ater middag tillsammans varje kvall och hittar pa olika roliga program. Nu i helgen ar vi pa vag och campa hem till en amerikan som bor i ett naturskont omrade. Ska bli jattekul! Hinner inte studera sa mycket, men det gor inget :) Jag stormtrivs verkligen har och tankte senast da jag stod under Gateway Arch i St Louis att jag ar sa lyckligt lottad for att fa uppleva allt det har.


Bilderna har ar ju forresten inte mina, som ni kanske redan gissat.

Forsta dagarna

Ska forsoka skriva ett vettigt inlagg men har vissa tekniska svarigheter for jag anvander min belgiska rumskompis dator; Ni far ursakta: Bokstaven q i denna text ar ibland ett a eller ett a eller a och semikolon ar punkt; Se det som ett satt att motverka alzheimer:

Ar nu framme i kokheta Springfield och deltar i en massa studentevenemang; Flygresqn gick smartfritt, bytte flyg i Amsterdqm och i Memphis: I Amsterdqm hqnn jqg inte gora mer an springq fran enq sidqn qv flygfaltet till qndrq: Security controllen var ett litet bas dar mqn skulle lyfta pa handernq medqn man blev skqnnqd - det var ganskq intressqnt; Flygresqn over Atlqnten var dodstrakig (10 h) men som tur visade de fyra nya filmer; Flygvardinnan sa att jag ser ut som Nicole Kidman...I don`t see it: Pa flygfaltet i Memphis fanns det en Elvis-butik och en Elvis-kopia, det var lite kul :)

Har pa universitetscampuset bor jag i skyskrapan Sunvilla Tower tillsammans med en belgisk flicka som heter Carole, hon ar trevlig :) Vi har en stor lagenhet med vardagsrum, WC och kok, vilket ar lite lyxigt i jamforelse med hur andra bor pa cqmpus; Lagenheten ar anda lite nott har och dar: Pa garden finns det en swimming pool, men har inte hunnit testa den annu; Vi ater i olika dining centers som finns pa campus: Maten ar just sadan som man forestaller sig den - fet och onyttig; Som tur finns det anda ocksâ sqllqd och dylikt;

Andrq kvqllen har var vi pa en valkomstfest ute pa landet i en enorn skogsdunge; Husen pa vagen dit var fina och vi sag ocksa nagra ladugardar med kor; Pa valkomstfesten serverqde de mat och hqde olika stationer: Jqg fick prova pa att skjuta bade med gevar och pilpage - det var en indian som visade hur man anvander pilbagen; Vi fick presenter - jag fick en t-skjorta av lokala polisen och en lippis fran Missouri State University; I slutet av kvallen var det jattefina raketer som ackompanjerqdes av musik;

Igar var det studieorientering for oss utbyteselever - vi gick runt pa campus, var till Walmart (typ billigt Prisma) och skaffade telefonabonnemqng; Mitt amerikanska abonnemang funkar inte i min finlandska telefon, sa jag maste kopa en ny billig mobiltelefon (de kostar 20 dollar); Pa kvallen ordnade skolan ett evenemqng for alla nya elever - pa en fotbollsplan dansade och lekte jag med nagra tusen andra studerande; det var jattekul :) Efterat serverades "snow cones" som ar smaksatt krossat is - det var gott, maste testa hemma med riktig sno ;) I slutet av kvallen var det utomhusbio mot en uppblasbar skarm:

Idag har vi varit till ett lokalt shoppingcenter, ett "mall"; Dar fick vi olika gratisgrejer eftersom vi ar nya studerande; Jag kopte ocksa en natt klanning; For ovrigt ar folk har efter i mode: Efterat var vi igen till Walmart: Alla flaskor och burkar har ar jattestora: Da jqg skulle kopa saft fanns det bara 2-3 liters burkar och shampoflaskorna ar 2 liter;

Amerikanerna ar jattehjalpsamma och snalla och nyfikna pa varifran man kommer ifran, da man sager att man ar utbytesstuderande: Alla sager "Wow!" da jag berattar att jag ar fran Finland; Tydligen hors det inte pa min accent att jag inte ar harifran, for folk fragar mig om jag har hand om de andra utbyteseleverna: Lite problematiskt da jag t:ex: i butiken maste fraga fragor och de tror att jag ar dum som inte vet enkla saker:

Ikvall ska vi fara pa nagot som heter Bearbash (allt som har med universitet att gora har ett bjornnamn for det ar MSU:s logo), dar det kommer att vara mat, spel och olika program: Ska bli kul!

Visum

Jag skrev ju innan att amerikansk byråkrati är ett kapitel för sig. Här kommer det kapitlet.

Far man till USA och stannar längre än tre månader behöver man ett visum, ett J-1 exchange visitor-visum i mitt fall. För att få det här visumet måste man först fylla i en ansökan på nätet på amerikanska ambassadens hemsidor. I ansökan frågas det allt mellan himmel och jord: Har du varit anställd under de senaste fem åren? Vem var dina arbetsgivare? Vad är deras adresser och din chefs kontaktuppgifter? Vad heter dina föräldrar och när är de födda? Har du släkt i USA? Vem är de? Vad har de för förhållande till dig och till varandra?....Och de mer underliga frågorna: Har du varit prostituerad under de senaste 10 åren? Far du till USA för att arbeta som prostituerad? Har du någon kontakt till terroristorganisationer? Har du utfört folkmord?... Wtf alltså?? Alla terrorister sitter ju säkert snällt och kryssar i "ja".

Nå jo, när man väl fyllt i blanketten måste man boka tid till intervjun som ordnas på amerikanska ambassaden i Helsingfors under vissa begränsade tidpunkter. När jag skulle boka min intervju i juni fanns de första lediga tiderna i slutet av juli. Så jag bokade tid till sista tisdagen i juli då jag råkade ha två dagar ledigt från jobbet. Före man far på visumintervjun måste man se till att man har betalt två avgifter, en SEVIS-fee och en MRV-fee. Den första har att göra med den visumtypen som jag ansökte om, tror jag, medan den andra är betalning för att visumet ska kunna behandlas maskinellt. Tycker det är helt dumt att de tar betalt för att något processas digitalt, är det inte så att sådant snarare sparar på kostnader för myndigheterna och inte tvärtom? Fast vad vet jag. Förutom att dessa avgifter ska betalas ska man skaffa fram alla möjliga papper som man tar med till intervjun. Dem går jag inte in på, den historien handlar bara om e-mail och kopierande.

Den där tisdagen i juli for jag och mamma i väg till Helsingfors på visumintervju. Vi hade kvällen innan kört till Åbo och startade därifrån kl 7 på morgonen för att vara i Helsingfors i tid. Det var en ljuvligt solig sommardag då vi kom fram till ambassaden och området kring ambassaden var jättefint. Vi parkerade bilen bredvid ett härligt café (Café Ursula) där vi åt morgonkaffe (ja, jag drack ju te). Sedan gick vi till ambassaden där det stod en skock med ungdomar kring en vakt. Vakten frågade efter pass och mötesbekräftelse och sedan skickade han in mig till säkerhetskontrollen som var likadan som de på flygplatserna brukar vara. Från säkerhetskontrollen fick jag bara ta med mina papper till intervjun. Min telefon gav jag tidigare åt mamma då jag såg att en annan pojke gjorde så. Mamma lämnade och vänta på utsidan av ambassaden.

När säkerhetskontrollen var klar förde en vakt mig till ambassadbyggnaden där jag möttes av två små rum med cirka 35 ungdomar och ingen luftkonditionering förutom en golvfläkt. Där satt jag och väntade på min tur och pratade några ord med en trevlig flicka från Lahtis som också skulle på utbyte. Efter en timme blev jag kallad till den första av de tre diskar som fanns i visumrummen. I det skedet hade jag redan börjat tro att de glömt bort mig då min intervjutid egentligen skulle ha varit mer än en timme tidigare. Vid den första disken fick jag ge alla mina papper, varefter jag efter en stund blev skickad till disk nr 2 för att ge alla mina fingeravtryck. Till slut blev jag kallad till den sista disken där en trevlig amerikansk tant frågade mig om olika saker, bl.a. om jag visste vem den kändaste människan från Springfield var. Det visste jag ju förstås inte, men det var Brad Pitt. Jaha ja, kul. Vid den disken fick jag sedan veta att min ansökan gått igenom. Därefter blev jag eskorterad ut igen till porten där jag fick mina saker. Stackars mamma väntade utanför ambassaden i en och en halv timme för hon kunde ju inte gå någonstans då hon hade min telefon! Någon vakt hade t.o.m. kommit och sagt åt henne att hon inte fick stå så nära ambassadens mur. Då gick hon över vägen till den brittiska ambassaden där de inte är rädda för korta mammor med lockigt hår och högklackat.

Redan på fredag samma vecka fick jag på posten mitt visum som de hade limmat i mitt pass. Till mitt stora förtret ser jag ut som en brottsling på det. Hello gränsbevakning!

Förberedelser

Hjälp!

Nu är det bara...(lördag, söndag, måndag, tisdag...ONSDAG)...fyra dagar kvar!! Klockan 11.15 lyfter planet i Helsingfors och då börjar min utbytestermin i Missouri i USA! Nu just håller jag på att fixa de sista sakerna före resan. Idag har jag växlat pengar och köpt en liten kappsäck att ha som handbagage, och nu, nu behöver jag bara packa! (Bara och bara...) Förra veckan och den här veckan har jag fixat både det ena och det andra - varit på visumintervju, ändrat mitt studiestöd, tagit ut stipendium, tagit vaccin, bokat böcker, betalat räkningen för hela utbytesprogrammet, meddelat magistraten och posten, gett flygbolaget mina APIS-uppgifter, hyrt ut min Åbo-kämppä, kollat flygen etc. Man borde få betalt för allt arbete, ja eller, åtminstone studiepoäng!

Allt fixande med att fara på utbyte till USA började ändå egentligen redan i oktober ifjol. Då lämnade jag in min 30 sidor långa ansökan (alltså jag skämtar inte! Men jag har ju förstås inte skrivit 30 sidor utan delvis fyllt i olika blanketter.), varefter jag i årsskiftet fick veta att jag får fara till USA. Då var det en del avgifter som skulle betalas och papper som skulle fyllas i. I mars var jag på TOEFL-test, d.v.s. ett officiellt engelskaprov i Helsingfors. Precis som med all annan amerikansk byråkrati var allt kring provet jätteomständigt, men det gick bra och nu har jag papper på att jag kan engelska :) I maj fick jag veta att jag blivit antagen till Missouri State University och då började det verkliga papperskriget. Det gällde att fixa boende, resor, vaccin, visum, välja kurser och bevisa att jag har tillräckligt med förhandskunskaper för dem m.m.

Men efter otaliga om och men är jag nu ändå på väg! Känns otroligt!